Metadesign?

Designgruppen FRONT har sökt uttryck, och fått gehör, för innovativa designprocesser. De har rönt internationella framgångar och ställt ut på bland annat Museum of Modern Art (MoMA) i New York och Victoria and Albert Museum (V&A) i London. I anslutning till att gruppens medlemmar Sofia Lagerkvist, Charlotte von der Lancken och Anna Lindgren tilldelats Torsten och Wanja Söderbergs pris 2010, anordnas en särskild prisutställning på Röhsska museet i Göteborg. Att ställa ut en omfattande samling verk i Sverige är något nytt för gruppen. Stiftelsen var där på besök.

Utställningen på Röhsska belyser gruppens arbete med att tänja gränserna mellan inspiration, idé, utförande och slutprodukt. Förloppet vävs ofta ihop för att skapa produkter som utstrålar en självmedvetenhet kring sin egen tillkomstprocess och funktion. Kanske kan man kalla det metadesign? Vissa verk utgår ifrån konsumentens relation till objektet, servettasken i röd plast till exempel. Man har intervjuat 100 personer om deras relation till vardagliga objekt, i detta fall, en servettask som av originalanvändaren förknippats med gråt. Därefter har man låtit trycka berättelsen på en nygjuten ask, givit den till en annan person som i sin tur återberättat sin relation till det nya designobjektet. I andra skapelser har man utgått ifrån själva tekniken som gjort formen möjlig, exempelvis en stol som ”skrivits ut” direkt från sketchfasen med hjälp av 3D-teknik.

FRONT har även tagit vara på slumpen som ett verktyg för att alstra okonventionella produkter.  Ett exempel är ”Rått-tapet” där råttor fått gnaga fram mönster på tapetrullar. Interaktionen mellan ett objekt och en användare gestaltas i flera föremål på ett sätt som leker med begreppen inredning, möbel och konst; skillnaden mellan skapare och konsument görs luddig och formgivningsprocessen blir en pjäs i sig. Ett antal videoinstallationer visar hur flera av produkterna kommit till och utställningen inkorporerar därmed vissa ”performance”-element.

Den mest framträdande produkten i utställningen lär ändå vara hästlampan i full skala som man låtit centrera i lokalen. Den ingår i kollektionen ”Animal Series” som säljs av designföretaget Moooi under produktbeskrivningen: ”Vem skulle inte vilja ha en häst att lysa upp hemmet med… att förälska sig i vid första ögonkastet eller hata för alltid”.

Jag har hört att Zlatan Ibrahimovic äger ett exemplar av lampan. Kuriosan på utställningen säger: ”för att kunna säljas i USA, måste en person på 110 kilo kunna sitta på hästens rygg.” Zlatan väger runt 90. Alright. Jag frågar Sofia Lagerkvist om hon har den hemma?

–  Jag bor på 27 kvadrat så det blir nog lite svårt. Men den här har jag, säger hon och pekar på kaninlampan som är cirka 2 meter lägre i höjd.

Jättegullig är den, men den lär inte palla 110 kilo.

Text: Siavash Pournouri

Läs mer på Röhsska museets hemsida >